En dag på waldorfförskolan
Fröken Carina berättar

Jag försöker att vara i god tid på förskolan. Jag byter om och hälsar
på de barn som redan kommit. Vi går in i lekrummet och jag hjälper barnen till någon lek. På morgonen så får det gärna bli någon rörelselek. Vi kan t ex göra en ”bana” som barnen säger. En rad med pallar övertäckta med tyg blir en spännande tunnel att åla i. En lång bräda utlagd på golvet blir en balansgång. Därefter kan det komma några stolar att klättra upp på och sedan hoppa ner från. En pall kan bli ett litet höjdhopp.

Några barn sätter igång att bygga med klotsar. Andra gör riddarmantlar av stora tygskynken och drar med drivvedssvärd ut i världen för att besegra draken. En tredje grupp gör en koja bakom ett skåp. Där samlar man ”mat” på hög (kottar, kastanjer m m). I kojan kan man också gömma sig för riddarna.

Ibland behöver barnen hjälp med att ”komma till lek”. Det är dock viktigt att vi vuxna drar oss tillbaka när barnen kommit igång så att leken blir ”ur dem själva”. När alla barn i en grupp väl lärt känna varandra räcker det oftast med att vi vuxna finns tryggt förankrade i rummet med något arbete som behövs göras, för att barnen ska komma igång med leken. Vi kanske syr en kudde till dockan, kardar ull eller lagar en pall. Barn mår bra av se hur vi ”gör helt”.

Snart nog får vi göra helt på ett annat sätt. Ett barn har klämt fingret. Doktorsväskan kommer fram. Först badda försiktigt på det lilla fingret, kanske får vi blåsa eller kyla med något kallt. Ibland behövs plåster och en stund i frökens knä. Läs vidare